Lundestefans funderingar

  📢 Nu får det fan vara nog! Hur länge skall vi låta högern förstöra vårt land? Jag känner mig rädd, men jag är inte besegrad. Jag är fylld av en trotsig hoppfullhet som vägrar tystas, trots att jag ser vart Sverige är på väg. Vi har alltid varit landet med ett gott rykte – ett land som stod för humanism och goda värderingar. Vi har kunnat vara stolta. Men den stoltheten har högern och Sverigedemokraterna (SD) slitit i bitar. När FN:s kommitté mot rasdiskriminering kritiserar Sverige skarpt för vår ökande rasism och främlingsfientlighet, är det inte bara en tidningsnotis. Det är en smärtsam bekräftelse på att Sveriges själ fläckats. Det gör mig personligen ont att se hur detta land, som jag älskar, har blivit skadat. Lögnerna och den omänskliga kampen Sveriges rykte har inte bara fläckats av politiska beslut, utan också av den massiva desinformationskampanj vi tvingats utstå. En kampanj som sprider rädsla och misstro, och som bana väg för en alltmer omänsklig politik. Vi ser nu r...

  Myten om den ”Farliga Tron”: Försvara friheten – men förbjud demokratins fiender. I den svenska debatten hör vi ständigt samma förenklade anklagelser mot islam, som om religionen vore ett statiskt, medeltida och farligt monolit. Muslimhatare använder komplexa teologiska frågor som barnäktenskap, barnaga och klädsel som ett slagträ för att måla ut hela den muslimska befolkningen som ett hot mot Sverige. Denna politik har skapat ett farligt missfokus. Regeringen lägger enorma resurser på att jaga enskilda symboler, samtidigt som de tvekar att agera mot de antidemokratiska ideologier som utgör den verkliga faran. Vi måste dra en knivskarp linje mellan individens rätt till frihet och de ideologier som aktivt vill avskaffa den. 1. Den Oproportionerliga Jakten på Symboler Symbolpolitiken är kostsam och ineffektiv. Istället för att lösa strukturella problem prioriteras repressiva och dyra åtgärder mot små, utsatta grupper: Barnäktenskap, Barnaga och Homosexualitet: Dessa kritiseras uti...

  Myten om den ”Farliga Tron”: Varför Muslimhatarnas (SD) argument bygger på gammal juridik, inte modern islam I den svenska debatten hör vi ständigt samma tre anklagelser mot islam: att religionen är en ”sjuk” eller ”farlig tro” som inte passar i ett modernt samhälle. Argumenten kretsar nästan uteslutande kring tre komplexa frågor: barnäktenskap, barnaga och homosexualitet. Dessa argument utgår från medeltida juridiska tolkningar och ignorerar den moderna, progressiva teologi som drivs av miljontals muslimer globalt och i Sverige. De som använder dessa argument väljer att bevara en 1000 år gammal tolkning för att skapa hat, samtidigt som de bortser från hur levande och dynamisk islamisk reform faktiskt är. Så här ser de moderna muslimska svaren ut på de mest seglivade anklagelserna: 1. Barnäktenskap: Rätten till samtycke är Koranens Kärna Muslimhatare hänvisar ofta till en specifik koranvers (Sura 65:4) som reglerar skilsmässoförfarandet för kvinnor som ”ännu inte menstruerat”. ...

  Demokratin i fara: När symbolpolitik jagar 200 burkabärare medan 700 000 lever i fattigdom Sverige befinner sig på en farlig väg. Jag ser en politik som alltmer prioriterar symboliska "jakter" på små, redan utsatta grupper, medan de verkliga, systemiska problemen – som den växande ekonomiska ojämlikheten – får ruttna. Denna osunda riktning, driven av högerns strävan efter en repressiv stat, riskerar att urholka den demokrati och det samhällskontrakt vi en gång hade. Vi måste ställa den avgörande frågan: Är denna jakt proportionerlig, och har vi råd med den? Symbolpolitikens oproportionerliga kostnad Det tydligaste exemplet på denna oproportionerliga jakt är fokuset på burka och niqab . Vi talar om ett plagg som bärs av uppskattningsvis endast 200 individer i Sverige. Trots den minimala statistiska relevansen läggs enorma resurser på utredningar, lagstiftningsarbete och politisk debatt för att inskränka dessa människors klädfrihet och religionsfrihet. Vad kostar detta i byr...

  När det sunda förnuftet tystnar – och varför vi måste agera nu Vi står vid ett vägskäl i Sverige. Årtionden av progressiv utveckling, byggd på tillit och en djup tro på individens frihet, verkar nu utmanas på ett sätt som väcker stark oro. Vi ser en allt tydligare tendens att förenkla komplexa samhällsproblem, där det sunda förnuftet och nyanserad debatt byts ut mot svepande anklagelser och en växande statlig detaljstyrning. Många av oss, som har sett vad som händer när en stat kontrollerar sina medborgare för hårt – som under diktaturer där angiverisystem och rädsla lamslog folket – känner igen de första tecknen. Vi börjar undra: ska våra liv styras av regler, eller av vår egen förmåga att tänka och agera klokt? En av de mest smärtsamma förenklingarna ser vi i invandringsdebatten. Att skylla alla samhällsproblem, inte minst kriminalitet, på "invandrare" är inte bara felaktigt – det är farligt. Låt oss vara kristallklara: Sverige har 1,3 miljoner invånare med utländsk bakgr...

  En vardag i skuggan av prisökningar – Var går gränsen? Jag heter inte Kalle, eller Anna, eller ens "en genomsnittlig låginkomsttagare". Jag är bara en av många som varje dag kämpar för att få ihop tillvaron här i Sverige , landet som så stolt pratar om sin välfärd . Men den välfärden, den känns alltmer avlägsen. När politikerna pratar om " tillväxtbudgetar " och " stark ekonomi ", då undrar jag vilken ekonomi de pratar om. För den är definitivt inte min. Min ekonomi är en ständig kamp mot stigande priser . En tom plånbok, en fylld prislapp Kommer ni ihåg när barnbidraget faktiskt kändes som en hjälp? Det var länge sedan. Matpriserna har skenat – 20 procents ökning på bara några år! Tjugo procent! Men barnbidraget? Det står still. Samma peng, fast den räcker till mindre och mindre. Vad säger man till barnen när man måste välja bort basvaror i affären, för att ens få ihop till det mest nödvändiga? Och boendet ? Elpriserna är en mardröm. Att få elräknin...

  Vårt gemensamma ansvar: Från personangrepp till sakfrågor I den svenska debatten har invandring och integration länge varit heta ämnen. Dessvärre har diskussionen alltför ofta fastnat i personangrepp och en retorik som skuldbelägger invandrare för samhällets problem. Men vi har ett gemensamt ansvar att vända på skutan. Det handlar om att bygga ett Sverige för alla, där vi kan prata om svåra frågor utan att människor känner sig utpekade och trakasserade. Skuldbeläggning skapar splittring När invandringen beskrivs som roten till allt ont, från trångboddhet till välfärdens utmaningar, är det lätt att glömma bort att det handlar om enskilda människor. Människor som har flytt krig eller sökt ett bättre liv och som nu är en del av det svenska samhället. Att ständigt utsättas för kritik, inte för något man har gjort som individ, utan enbart på grund av sin bakgrund, skapar inte bara utanförskap – det är också djupt orättvist. Denna typ av retorik försvårar integrationen, skapar misstro ...