---

Myten om den ”Farliga Tron”: Försvara friheten – men förbjud demokratins fiender.

I den svenska debatten hör vi ständigt samma förenklade anklagelser mot islam, som om religionen vore ett statiskt, medeltida och farligt monolit. Muslimhatare använder komplexa teologiska frågor som barnäktenskap, barnaga och klädsel som ett slagträ för att måla ut hela den muslimska befolkningen som ett hot mot Sverige.

Denna politik har skapat ett farligt missfokus. Regeringen lägger enorma resurser på att jaga enskilda symboler, samtidigt som de tvekar att agera mot de antidemokratiska ideologier som utgör den verkliga faran.

Vi måste dra en knivskarp linje mellan individens rätt till frihet och de ideologier som aktivt vill avskaffa den.

1. Den Oproportionerliga Jakten på Symboler

Symbolpolitiken är kostsam och ineffektiv. Istället för att lösa strukturella problem prioriteras repressiva och dyra åtgärder mot små, utsatta grupper:

• Barnäktenskap, Barnaga och Homosexualitet: Dessa kritiseras utifrån medeltida juridiska tolkningar (Fiqh). Man ignorerar den moderna, progressiva teologi som drivs av miljontals muslimer globalt. Denna progressiva islam avvisar barnäktenskap med hänvisning till Koranens krav på mognad (rushd) och samtycke (taraadin). Den avvisar barnaga med hänvisning till Koranens kärnvärden Barmhärtighet (Rahma) och Rättvisa (Adl). Och den kräver full inkludering av HBTQ+-personer i ljuset av Koranens budskap om allas lika värde.

• Kostnad kontra Nöden: Vi spenderar miljarder på fängelser, sänkt straffålder och byråkrati för att jaga en kriminell symtomgrupp. Samtidigt ignoreras de 700 000 människor som lever i ekonomisk utsatthet – den verkliga grogrunden för sociala problem och utanförskap. Detta är en oproportionerlig och dyr flykt från att ta ansvar för välfärdsstatens kollaps.

2. Klädseln: Försvara kvinnans frihet

Klädesfrågan – burka, niqab och hijab – används för att skuldbelägga muslimska kvinnor och mäta deras tro. Men även här ser vi att friheten är den centrala etiska komponenten i modern islam.

När ska en flicka bära hijab?

Enligt den moderna muslimska tolkningen ska kravet på klädsel infalla vid puberteten, det ögonblick då flickan anses religiöst ansvarig (mukallaf). Men i en modern kontext betonar progressiva auktoriteter att:

1. Valet måste vara individuellt: Beslutet att bära hijab måste fattas av flickan själv, baserat på hennes personliga mognad och övertygelse, inte under tvång från familj eller samhälle.

2. Niqab och Burka är inte obligatoriska: Dessa plagg är inte obligatoriska enligt majoriteten av de fyra stora sunnitiska rättsskolorna. Det är i huvudsak en kulturell praxis, eller en extrem tolkning, som inte representerar islam som helhet.

Att försvara en kvinnas rätt att välja sin klädsel – oavsett hur kontroversiell vi anser att den är – är ett försvar av den individuella friheten i en demokrati.

3. Den Skarpa Linjen: Förbjud Demokratins Fiender

Det är här vi måste sluta jaga enskilda medborgare och istället rikta blicken mot de verkliga hoten. Att försvara kvinnors individuella val är en sak; att tillåta organisationer vars hela syfte är att eliminera den friheten är en annan.

Organisationer som Muslimska Brödraskapet och liknande islamistiska rörelser är inte religiösa samfund. De är politiska ideologier som är oförenliga med det svenska demokratiska samhället.

• Deras syfte är inte att sprida tro, utan att skapa parallella samhällen och undergräva kvinnors autonomi och jämställdhet.

• De är de krafter som aktivt driver på tvång, segregation och antidemokratiska värderingar i Sverige, ofta genom att utöva social kontroll över enskilda familjer.

Min ståndpunkt är konsekvent och tydlig:

1. Försvara villkorslöst varje individs frihet att klä sig som den vill och utöva sin tro i enlighet med svensk lag och de mänskliga rättigheterna.

2. Förbjud de organisationer vars ideologi utgör ett reellt hot mot vår demokrati, vår rättsstat och våra grundläggande frihetsvärden. Dessa organisationer ska stoppas genom striktare lagar mot finansiering och rekrytering, samt genom tydliga förbud att verka i Sverige.

Vi försvarar inte Sverige genom att lagstifta om slöjor som bärs av 200 personer. Vi försvarar Sverige genom att agera resolut mot de organiserade krafter som hotar oss alla. Det är dags att vända blicken från symboljakten och rikta den mot de 700 000 i fattigdom, och mot de islamistiska krafter som föraktar vår demokrati.

Kampen står inte mellan öst och väst – den står mellan frihet och repression.

LUNDESTEFAN