Lundestefans funderingar

  Barnens rättigheter? Äsch, vem bryr sig ändå? Jag har försökt. Jag har skrikit. Jag har knackat på dörren till vuxenvärlden och sagt: ”Hallå! Är det någon där? Kan vi prata lite om barnens rättigheter?” Jag har skrivit om tvångsäktenskap, hedersbrott, barns rätt att få vara barn, föräldrars skyldighet att faktiskt vara föräldrar. Jag har påmint om att om vi inte tar hand om våra barn, så gör gängkriminella det. Men vet du vad? Det är ingen som svarar. Vuxenvärlden är upptagen med annat. Vi har viktigare saker att diskutera – som huruvida barn ska få ha keps och dunjacka i skolan! Alltså, tänk vilken samhällsomvälvande förändring det skulle vara om vi satte stopp för de där förfärliga jackorna. En gång för alla. Tvångsäktenskap? Äh. Hedersbrott? Pfft. Barn som rekryteras av gäng? Jaja, vi tar det sen. Men kepsar – det ska bort! Det är ju här den riktiga kampen ligger, tydligen. Så, jag antar att jag borde ge upp? Jag borde sluta skriva? Sluta bry mig? Fast nej. Jag gör inte det. ...

Vår finkänslighet göder gängen – dags att prata jävligt tydligt om föräldraansvar! Ännu en ungdom indragen. Ännu en jävla skjutning. Medan vi vuxna fegar ur och undviker att prata om varför unga hamnar i klorna på kriminella, fortsätter gängen att breda ut sig. Forskningen från Brå och Stockholms universitet är knallhård: bristande föräldraengagemang är en av de fetaste riskfaktorerna. Hirschis sociala band-teori? Check. Svaga familjeband = ökad risk. Fattar ni? Men i stället för att kalla en spade för en spade, mesar vi och snackar om "komplexa samhällsproblem". Bullshit! De kriminella är inte finkänsliga när de lurar in våra unga i skiten. Ska vi då sitta här och vara rädda för att trampa nån på tårna när det handlar om barns liv? Ungen vet inte var den ska vara på kvällarna? Ingen som bryr sig om läxorna? Inga jävla gränser hemma? Bingo! Då är risken skyhög att de hamnar i fel sällskap. Vi måste våga säga det som det är: föräldraansvaret är A och O. Inte för att jävlas m...

 

 

  Blogginlägg: Ansvar och empati – nycklarna till ett bättre samhälle Det moderna samhället lider ofta av vad som kan kallas "någonannanismen", ett fenomen där ansvar läggs på någon annan i stället för att axlas av individen själv. Detta problem sträcker sig genom generationer och samhällsnivåer, från hur barn uppfostras till hur politiska beslut fattas. Jag har genom mitt arbete inom socialtjänsten sett hur avgörande det är att stärka ansvarstagandet, både hos föräldrar och hos politiker. Ansvar och empati går hand i hand. Politikers förmåga att fatta modiga och långsiktiga beslut påverkar invånarna direkt, och föräldrarnas ansvar formar grunden för nästa generation. Men för att förändring ska ske behöver vi börja med barnen—att ge dem verktyg att förstå konsekvenserna av sina handlingar och lära dem vikten av ansvar. Som samhälle måste vi vara tydliga och stå stadigt vid barnens rättigheter, även när det kräver svåra beslut. Genom att kombinera tydlig kommunikation med genu...

Till alla föräldrar där ute: Vakna upp innan det är för sent! Med sorg i hjärtat ser vi en verklighet där barn lämnas åt sitt eget öde – och där föräldrar abdikerar det mest grundläggande ansvaret. Mammor och pappor lämnar små barn ensamma hemma för att prioritera egna nöjen. Tonåringar isoleras i sina rum och lämnas ensamma med en värld av risker på sina skärmar. Vad händer med föräldraskapet? Vad händer med våra barn? Det måste få ett slut – och det börjar med oss, föräldrarna. **Barnens liv är vårt ansvar**   Vi kan inte blunda för verkligheten. Som föräldrar har vi en skyldighet att sätta barnens välmående och trygghet i fokus. Det handlar om att vara närvarande, att lyssna och att visa genuint engagemang. Fråga dig själv: Hur ofta pratar jag med mina barn om deras dagar, drömmar och rädslor? Hur ofta vet jag vad de gör på nätet? Vad gör jag för att säkerställa att mina barn känner sig älskade och sedda? **Tre frågor att fundera över som förälder**   1. **Hur eng...

I ljuset av de tragiska rapporterna om barn som rekryteras till kriminella aktiviteter, framstår behovet av en omfattande och proaktiv handlingsplan för att motverka barnkriminalitet som akut. Det är oacceptabelt att barn tvingas in i roller som barnsoldater, vilket inte bara är ett svek mot deras oskuld utan också ett brott mot deras grundläggande rättigheter. Enligt en artikel från Sveriges Radio har Danmarks justitieminister rapporterat om 25 incidenter med "svenska barnsoldater" i Danmark sedan april. Denna statistik är en skarp påminnelse om att problemet inte är isolerat till krigszoner utan även finns i vår närmiljö. En effektiv handlingsplan bör inledas från barnets första dagar och integrera en rad förebyggande åtgärder som sträcker sig från tidig utbildning och stöd till familjer till samhällsbaserade program som främjar positiva livsvägar. Barnombudsmannen i Sverige har krävt en samlad handlingsplan för att motverka allt våld mot barn, vilket inkluderar åtgärder f...

  Hedersmord: Från patriarkala rötter till ett kollektivt ansvar – Åtgärder för en framtid fri från våld Hedersmord och andra handlingar som syftar till att bevara familjens heder är en tragisk verklighet som skapar djupt lidande och kränker grundläggande mänskliga rättigheter. För att effektivt motverka detta komplexa fenomen behöver vi förstå dess mångfacetterade rötter och inse att ansvaret för att eliminera det vilar på hela samhället. Normernas djupa grepp och det kollektiva ansvaret Normer och värderingar kring heder har ett starkt grepp i de samhällen där hedersrelaterat våld förekommer. Det handlar inte enbart om patriarkala strukturer, där män traditionellt har makt och kontroll, utan ofta om ett samspel inom kollektivet där även kvinnor kan spela en aktiv roll i att upprätthålla dessa traditioner. Mammor och andra kvinnliga familjemedlemmar kan vara både indirekta och direkta bärare av hederskulturen. Detta understryker att lösningen inte enbart handlar om att förändra mä...

 Välkommen till min, Lundestefans blogg Här kommer jag att dela med mig av mina tankar, ibland väldigt genomtänkta och ibland mindre genomarbetade. Jag tar mig friheten att tänka fritt om det som berör mig. Sociala medier är ett passerat kapitel. Det funkar inte med sakliga debatter eller information. Jag har slitit med att försöka jobba för barnen men det står klart att många orkar inte ta barnens parti utan tycker synd om misslyckade föräldrar. Jag själv är en misslyckad förälder. Det är jag som säger så, inte mina barn. Jag kommer uteslutande att prata om mitt ansvar, mina fel och brister, inte mina ex:s eventuella brister. Jag föddes i Piteå 1957, så jag är således en gammal grå man som inte har annat för mig än att sitta och rannsaka mig själv. Jag har 6 alldeles fantastiska barn som alla är utflyttade och har egna barn. Jag hoppas innerligen att mina barnbarn får en bättre, tryggare, stabilare liv än det jag gav deras föräldrar. Jag har en hel del barnbarn som jag saknar varj...