Lundestefans funderingar

  📢 Nu får det fan vara nog! Hur länge skall vi låta högern förstöra vårt land? Jag känner mig rädd, men jag är inte besegrad. Jag är fylld av en trotsig hoppfullhet som vägrar tystas, trots att jag ser vart Sverige är på väg. Vi har alltid varit landet med ett gott rykte – ett land som stod för humanism och goda värderingar. Vi har kunnat vara stolta. Men den stoltheten har högern och Sverigedemokraterna (SD) slitit i bitar. När FN:s kommitté mot rasdiskriminering kritiserar Sverige skarpt för vår ökande rasism och främlingsfientlighet, är det inte bara en tidningsnotis. Det är en smärtsam bekräftelse på att Sveriges själ fläckats. Det gör mig personligen ont att se hur detta land, som jag älskar, har blivit skadat. Lögnerna och den omänskliga kampen Sveriges rykte har inte bara fläckats av politiska beslut, utan också av den massiva desinformationskampanj vi tvingats utstå. En kampanj som sprider rädsla och misstro, och som bana väg för en alltmer omänsklig politik. Vi ser nu r...

  Demokratin i fara: När symbolpolitik jagar 200 burkabärare medan 700 000 lever i fattigdom Sverige befinner sig på en farlig väg. Jag ser en politik som alltmer prioriterar symboliska "jakter" på små, redan utsatta grupper, medan de verkliga, systemiska problemen – som den växande ekonomiska ojämlikheten – får ruttna. Denna osunda riktning, driven av högerns strävan efter en repressiv stat, riskerar att urholka den demokrati och det samhällskontrakt vi en gång hade. Vi måste ställa den avgörande frågan: Är denna jakt proportionerlig, och har vi råd med den? Symbolpolitikens oproportionerliga kostnad Det tydligaste exemplet på denna oproportionerliga jakt är fokuset på burka och niqab . Vi talar om ett plagg som bärs av uppskattningsvis endast 200 individer i Sverige. Trots den minimala statistiska relevansen läggs enorma resurser på utredningar, lagstiftningsarbete och politisk debatt för att inskränka dessa människors klädfrihet och religionsfrihet. Vad kostar detta i byr...

Vård eller straff? – När Tidöavtalet missar målet Debatten om brottslighet i Sverige har under en längre tid dominerats av ett budskap: hårdare straff, fler poliser och mer makt åt staten. Enligt den nuvarande regeringen är detta den enda vägen att gå för att få bukt med gängkriminaliteten. Men trots löften och skärpta lagar ser vi att problemen inte minskar – de sprider sig istället som en löpeld genom samhället, in i näringslivet och det dagliga livet. Frågan är om denna strategi är ett misslyckande. Har vi blundat för grundorsakerna till brottsligheten och i stället valt att satsa allt på en enda, delvis ineffektiv lösning? När repressionen blir det enda svaret Regeringens politik, starkt influerad av Tidöavtalet och Sverigedemokraterna, bygger på tanken att straff har en avskräckande effekt. Fler poliser och hårdare straff ska leda till att färre brott begås. Men gängen har visat sig vara flexibla. De rekryterar yngre medlemmar, använder sig av avancerad teknik och har byggt upp i...