💣 Tidsinställd Miljöbomb i Östersjön: De glömda gifttunnorna mellan Sundsvall och Gotland

Östersjön – vårt unika, bräckta hav – kämpar redan med övergödning, överfiske och utsläpp från en mängd olika källor. Men på bottnen, i mörkret mellan Sundsvall och Gotland, tickar en särskilt lömsk, tidsinställd miljöbomb: tiotusentals dumpade tunnor fyllda med kvicksilver.

Detta är inte en fråga om "vad som kanske kan hända", utan om en bekräftad och ständigt växande risk. Vi måste agera nu innan kvicksilvret når våra tallrikar och förgiftar hela ekosystemet.

Vad döljer sig på havets botten?

På 50- och 60-talet dumpades totalt cirka 23 000 plåttunnor i havet utanför Sundsvall, innehållandes avfall från en PVC-tillverkning. Avfallet bestod av kvicksilverhaltig katalysatormassa, ingjuten i betong inuti tunnorna.

• Det farliga innehållet: Totalt beräknas tunnorna innehålla mellan 8,7 och 10 ton rent kvicksilver. Kvicksilver är en av de giftigaste tungmetallerna, och dess organiska form (metylkvicksilver) anrikas i näringskedjan och skadar nervsystemet hos människor och djur.

• Problemet med placeringen: En stor del av tunnorna dumpades i ett utsett område, men vittnesmål och undersökningar visar att dumpning skedde på hela sträckan mellan Sundsvall och Gotland, och vissa ligger betydligt närmare land.

• Det tickande hotet: Undersökningar har visat att tunnornas plåthöljen har rostat sönder, och betongen som skulle hålla kvicksilvret på plats vittrar sönder. Kvicksilvret sprids successivt i havet, riskerar att tas upp av fisk och därmed hota både människors hälsa och Östersjöns djurliv.

En känd risk – ett långsamt agerande

Trots att detta problem varit känt i årtionden går saneringsarbetet otroligt långsamt. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har visserligen lokaliserat cirka 3 500–3 600 av tunnorna, men var de övriga cirka 20 000 befinner sig är i stort sett okänt.

📢 Länsstyrelsen Västernorrland har tydligt uttryckt att området ”kan utgöra en mycket stor risk för människors hälsa och miljön”.

Att låta dessa tunnor ligga kvar är att spela rysk roulett med vår miljö. Varje år som går ökar korrosionen och vittringen, vilket gör bärgning svårare och risken för en massiv läcka högre. Om 8–10 ton kvicksilver skulle frigöras på en gång, skulle det vara en katastrof för Östersjön, vars ekosystem är särskilt känsligt.

Vad måste göras?

Vi kan inte fortsätta skjuta problemet framför oss. Miljöansvaret är tydligt, och det krävs omedelbara åtgärder:

1. Omfattande kartläggning: Ansvaret ligger på myndigheterna att slutföra lokaliseringen av samtliga 23 000 tunnor. Modern sonarteknik kan sannolikt identifiera merparten av dem.

2. Beslut om bärgning: Experter har föreslagit att bärgning är möjlig. Regeringen och berörda myndigheter måste snabbt ta fram en budget och en konkret plan för hur kvicksilvret ska tas upp på ett säkert sätt, vilket har gjorts i mindre skala i Finland.

3. Utkräv ansvar: Samtidigt måste arbetet med att utreda kostnadsansvaret intensifieras, så att den som orsakade utsläppen tvingas bära kostnaden. Men miljöskyddet måste gå först – det är Östersjön som betalar det högsta priset just nu.

Det är dags att vända blicken mot djupet och desarmera denna historiska, kemiska tidsinställda bomb. Östersjöns framtid tål inte mer väntan!

---

Vad tycker du? Borde bärgningen av tunnorna prioriteras i den nationella miljöbudgeten? Dela gärna dina tankar i kommentarerna!