🚨 Vårt sociala kontrakt håller på att implodera: Friheten byts mot en falsk trygghet

 

🚨 Vårt sociala kontrakt håller på att implodera: Friheten byts mot en falsk trygghet

Av Lundestefan

Jag har sett vad som händer när en stat slutar lita på sina medborgare. När jag jobbade med bistånd i Rumänien under diktaturens mörka år, såg jag skräcken i människors ögon – rädslan att inte ens kunna lita på sin egen partner. Det var en stat där egen vilja var förbjuden och där människor tvingades in i ett hörn.

Idag, i Sverige, känner jag samma oro växa.

Våra politiker, anförda av den populistiska vind som driver på straffskärpningar, har gjort en skrämmande uppgörelse. De tar det svenska folkets fullt rimliga vädjan om skydd mot gängvåldet och ger oss ett svar som inte bara är ineffektivt – det är direkt farligt för vår demokrati.

Svaret är inte fler fängelser, utan mer kontroll

Det är ett faktum: Sverige bygger nu ut fängelsekapaciteten dramatiskt, samtidigt som forskningen enhälligt skriker att hårdare straff inte minskar återfallen. Detta är inte kriminalpolitik; det är symbolpolitik som lugnar nerverna på kort sikt, men som leder till katastrof på lång sikt.

Detta är en affär där staten säger: "Vi ger er trygghet, men ni får betala med er frihet."

Det farligaste är inte bara de ökade straffen, utan hur de nya lagarna inskränker vår personliga frihet:

• Sänkt Sekretess: Socialsekreterare och lärare tvingas nu bli polisens förlängda arm. Vad händer med den unga människa som desperat behöver prata med sin kurator, men som tvingas vara tyst av rädsla för att bli angiven? Hjälpsystemet byts ut mot ett kontrollsystem.

• Ifrågasatt Autonomi: I utsatta områden blir visitationszoner och ständig övervakning norm. Staten signalerar till dig som medborgare: "Vi misstror dig, vi förväntar oss att du är kriminell." Vad är det som händer när människor känner att deras rörelsefrihet, deras integritet och deras egna goda intentioner ständigt ifrågasätts?

De trängs in i ett hörn.

Vägen till implosion

Internationella exempel – från länder som testat den här "hårda tag"-strategin – visar att vi är på väg mot en farlig implosion, inte en lösning.

1. Vi byter sociala problem mot auktoritära: När politiker svarar på ett socialt problem (segregation, ojämlikhet) med enbart repressiva metoder (lås in dem), byter vi ut ett hanterbart problem mot ett auktoritärt systemfel. Vi riskerar att bygga ett samhälle som visserligen kanske blir fri från gäng, men som också blir fri från rättssäkerhet och tillit.

2. Vi dödar det sociala kittet: Ett samhälle som inte litar på sina medborgare är ett samhälle som faller isär. När staten slutar vara en hjälpare och blir en övervakare, bryts förtroendet. Denna misstro skapar alienation och ger kriminella motkulturer en legitim grund att stå på.

3. Vi skapar hopplöshet: Långa straff utan fokus på rehabilitering och de enorma kostnaderna för fängelseutbyggnaden tar fokus och pengar från det som faktiskt fungerar: skola, socialt arbete och att ge unga människor en framtidstro. Vi väljer att straffa konsekvenserna istället för att attackera orsakerna.

Detta är kontraproduktivt. Om vi fortsätter på den här vägen, med politisk populism som drivkraft och utan respekt för vetenskapen, kommer vi inte att få ett tryggt samhälle. Vi får ett samhälle som är dyrt, splittrat och där stora grupper känner sig jagade och utestängda.

Den svenska regeringen måste axla sitt ansvar och agera utifrån vad som är bäst för landet på lång sikt, inte bara vad som ger mest applåder i nästa opinionsmätning. Annars riskerar vi att implodera, inifrån.