Varför Sverige Misslyckas med att Skydda Våra Barn från Könsstympning – En Analys av Ett Juridiskt Svek

 

🇸🇪 Varför Sverige Misslyckas med att Skydda Våra Barn från Könsstympning – En Analys av Ett Juridiskt Svek

Det är dags att vara brutalt ärlig. Lagen om förbud mot könsstympning av flickor har funnits i Sverige i över 40 år. Ändå har endast en handfull åtal väckts, och än färre har lett till fällande domar. Detta är inte bara ett misslyckande – det är ett systematiskt svek mot de mest utsatta barnen i vårt samhälle.

Jag kan inte acceptera att Sverige, som har en av världens mest högljudda "svansföringar" när det gäller barns rättigheter, i praktiken prioriterar skyddet för förövarna framför skyddet för brottsoffren.

🔎 Den Ologiska Bevisbördan: Frihet trots Skadan

Min synpunkt är glasklar: Beviset finns där. En läkarundersökning bekräftar att barnet är könsstympat. Brottet är fulländat.

• Föräldrar har en lagstadgad garantställning. De har en skyldighet att skydda sitt barn från misshandel.

• Om barnet är stympat, har vårdnadshavaren bevisligen underlåtit att agera som garant.

Ändå frias föräldrar! Rättsväsendet gömmer sig bakom beviskrav som är omöjliga att uppnå: Vem utförde ingreppet? Var föräldern medveten om att det skulle ske?

Det är ologiskt. Alla föräldrar som sänder sina barn till högriskområden vet att denna risk finns. Att man då inte kan dömas för underlåtenhetsbrott är ett juridiskt nonsens som enbart leder till att brottslingen skyddas.

💔 LVU: Ett Straff Utan Rättvisa

När brottmålsdomstolen släpper förövarna fria, kliver Socialtjänsten in och omhändertar barnet genom LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga).

Jag vet att LVU juridiskt är en skyddsåtgärd, men för barnet känns det som ett straff. Systemet säger: "Vi kan inte straffa dina föräldrar, men vi tar dig ifrån dem."

Det är ett allvarligt misslyckande att staten straffar barnen genom LVU. Det är ytterst få barn som känner tacksamhet efter att ha vårdats på statens bekostnad. Tvärtom känner de sig svikna av staten och har i många tragiska fall utsatts för ytterligare kränkningar genom olika former av övergrepp i vården.

🛑 Varför Går Det Inte att Lösa? Svaret är Vilja

Åtgärderna för att komma framåt är inte komplicerade, vilket gör det hela ännu mer frustrerande. Varför har man inte redan genomfört dem?

Mina synpunkter om varför Sverige misslyckas kokar ner till en enda sak: Politisk Vilja.

• Höga Rättssäkerhetskrav: Jurister säger att det strider mot oskuldspresumtionen att införa en presumtion om skuld vid konstaterad skada. Jag säger: Vill man så går det. Man väljer att låta brottslingar gå fria för att skydda en juridisk princip som i dessa fall blir kontraproduktiv.

• Fokus på Byråkrati: Det är för svårt, säger man, att införa en obligatorisk signering om svensk lag vid inresa. Det är för byråkratiskt att snabbt koordinera LVU-beslut med polisutredningar. Det är en sorglig ursäkt.

Vi har idag ett utreseförbud som är ett nödvändigt verktyg, men siffrorna om fällande domar är ett bevis på att vi misslyckats med den lagförande delen av skyddet.

Så länge staten prioriterar att skydda förövarens rättssäkerhet framför barnets bevisade skada, kommer dessa barn att fortsätta att svikas. Vi måste sluta gömma oss bakom byråkratiska och juridiska hinder och faktiskt fullfölja vårt löfte om att skydda våra barn fullt ut.