Låt oss ge våra barn tråkigt – för lyckans skull.

 

 Låt oss ge våra barn tråkigt – för lyckans skull.

Jag minns när en tråkig söndag ledde till de bästa idéerna. Tristessen tvingade oss ut, tvingade oss att samarbeta och tvingade oss att uppfinna hela världar i en dikesren.

Idag har vi tagit bort tristessen. Vi har ersatt den med en konstant ström av digital underhållning. Varför? För att vi vuxna är stressade, och en tyst unge framför en skärm är en snabb lösning. Det är bekvämt, men det är att ge våra barn ett gift i små doser.

Vi vuxna har blivit mästare på att ljuga för oss själva. "Mina barn sitter inte så mycket framför skärmen," säger vi, samtidigt som vi själva frenetiskt scrollar framför dem. Det är en dubbelmoral som är giftig för vår familjekultur.

Nyckeln är inte förbud. Nyckeln är vägledning.

Vi måste göra det bekvämt att göra rätt. Vi måste bygga in friheten i systemet, så att den blir normen istället för undantaget. Det handlar om att:

• Omprogrammera skolan: Skolan ska inte vara en stressmaskin. Den ska vara en plats där barn tränar sin inre röst. Att införa fast, ostrukturerad rasttid och ämnen i psykisk hälsa är vårt sätt att säga: Din lycka är viktigare än ditt betyg.

• Omprogrammera staden: Vi måste planera bort den sterila gummilekplatsen och bygga vildare, mer utmanande ytor. Låt stockar, stenar och jordhögar bli de viktigaste byggmaterialen. Låt barnen få lära sig att ramla!

Detta är ett gemensamt projekt. Det handlar om att vara modiga nog att stänga av vår egen skärm. Det handlar om att våga säga "Du får lösa den konflikten själv." Det handlar om att lita på att våra barn, precis som vi gjorde, kan bygga sin egen framtidstro om vi bara ger dem friheten att öva.

Låt oss byta ut kontrollen mot tillit. Låt oss ge våra barn en chans till ett lyckligt liv.

Lundestefan