Den aktuella situationen i Sverige, präglad av ökad polarisering och intensiva debatter om demokrati och yttre hot, gör att frågan om vilka krafter som utgör det största hotet mot det svenska samhället är mer relevant än någonsin.

Med avslöjanden om organiserad desinformation och den pågående debatten om retorikens inverkan, kan man ställa sig frågan: Är Sverigedemokraternas (SD) metoder ett större hot mot den svenska demokratins grunder än vad våldsbejakande islamism är?

Sverigedemokraterna: Större hot än islam?

Debatten om islam och islamism har länge dominerat det svenska politiska samtalet, ofta framdriven av Sverigedemokraternas (SD) retorik. Partiet har målmedvetet målat upp "islamisering" och den politiska islamismen som det största existentiella hotet mot Sverige. Men när vi granskar de faktiska riskerna mot vårt demokratiska system, tvingas vi fråga oss: Är de interna hoten – som Sverigedemokraternas egna metoder – i själva verket mer skadliga på lång sikt?

Forskning och säkerhetsanalyser visar att det är nödvändigt att skilja på två typer av hot:

1. Våldsbejakande islamism: Ett reellt, men litet, hot mot fysisk säkerhet.

2. Organiserad desinformation och polarisering: Ett allvarligt hot mot demokratins funktion och tilliten i samhället.

När vi jämför dessa hotbilder, och särskilt efter de senaste årens avslöjanden, är argumenten starka för att det är SD:s metoder som i nuläget skadar den svenska demokratin mest i grunden.

Hotet mot rättsstaten är ett internt hot

Den svenska demokratins styrka ligger i dess institutioner, transparens och det gemensamma förtroendet. SD:s agerande har utmanat dessa principer på ett sätt som terrorgrupper aldrig kan:

1. Trollfabriken: Ett direkt angrepp på det demokratiska samtalet

Avslöjandet om SD:s "trollfabriker" bevisade att ett av Sveriges största partier systematiskt har använt hemliga, anonyma konton för att sprida lögner, hat och desinformation om politiska motståndare.

• Varför det är allvarligt: Detta är ett direkt försök att manipulera väljare, förstöra förtroendet för media och undergräva den öppna debatten. Det är en metod som historiskt sett förknippas med auktoritära regimer, inte demokratiska partier.

• Islamisterna kan inte: Våldsbejakande islamister är ett hot mot liv och egendom, men de har inte makten att underminera hela Sveriges medieförtroende genom organiserad inhemsk propaganda på samma sätt.

2. Polariserande retorik som göder extremism

SD:s ledande företrädare, som Jimmie Åkesson och Richard Jomshof, får ofta stark kritik för att medvetet sudda ut gränserna mellan islam (religionen) och islamism (den politiska ideologin).

• Skapar rekryteringsbas: Genom att måla upp hela den muslimska befolkningen som ett hot mot Sverige, ger SD:s retorik direkt bränsle åt den våldsbejakande islamismens narrativ. Extremister kan peka på en ledande svensk politiker och säga: "Se, de hatar dig! Du har ingen plats i det här samhället!"

• Stigmatisering leder till radikalisering: Forskning visar att upplevd stigmatisering och alienation är en drivande faktor bakom radikalisering. När SD:s retorik leder till ökad islamofobi i samhället, bidrar den indirekt till att rekryteringsbasen för extrema grupper ökar.

Vilket hot är mest akut?

Terrorhotet från islamister är reellt och övervakas intensivt av Säkerhetspolisen – det är ett hot mot individer och nationell säkerhet.

Men hotet från ett stort, inflytelserikt parti som medvetet arbetar för att förvränga den demokratiska verkligheten och förstöra det gemensamma förtroendet kan vara det mer skadliga på sikt. En demokrati kan överleva terrorattacker, men den kan dö om dess medborgare inte längre kan lita på fakta, media eller varandra.

Det är dags för Sverige att ta det interna, politiska hotet mot demokratin på lika stort allvar som de yttre hoten. Annars riskerar vi att se grunden för vårt öppna samhälle långsamt urholkas, drivet av de krafter som påstår sig försvara det.