SKJUT HÅL PÅ TILLITSKRISEN: Därför är kompromiss det starkaste ledarskapet

 

SKJUT HÅL PÅ TILLITSKRISEN: Därför är kompromiss det starkaste ledarskapet

Av Stefan Lindkvist

När vi ser på konflikten i Mellanöstern, är det lätt att fastna i det destruktiva mönstret: våld följs av vedergällning, som följs av total låsning. Många pekar på extremism, religion eller geopolitik. Men den största tragedin i konflikten – och det som hindrar fred – är den politiska fegheten hos ledare som insisterar på att ”jag ska ha allt och du får inget”.

Jag vill vara tydlig: I Mellanösternkonflikten är kompromiss inte en svaghet, utan den enda möjliga vägen till verklig styrka och hållbar fred.

Misstaget: Att tro att kompromiss är kapitulation

För många politiker på båda sidor uppfattas ett "ge och ta" i förhandlingar som ett svek mot nationen, ett tecken på svaghet, eller en kapitulation inför motpartens våld. De låter de mest extrema rösterna diktera dagordningen.

Detta är ett djupt strategiskt misstag. Den verkliga styrkan i ledarskap är att kunna:

1. Erkänna Verkligheten: Inse att en militär seger som utplånar motpartens existentiella vilja inte är möjlig.

2. Sätta Folket Först: Prioritera en långsiktig säkerhet och välstånd för den egna befolkningen över ideologisk renlärighet.

Att envist vägra kompromisser och insistera på 100% av ens krav – vare sig det gäller alla bosättningar, hela Jerusalem eller alla flyktingars återvändande – är inte styrka. Det är tjurig ineffektivitet som garanterar fortsatt blodsspillan.

Den verkliga styrkan: Att hantera smärtsamma val

Ett starkt ledarskap i denna region måste ha modet att hantera tre smärtsamma, men nödvändiga, uppgifter:

1. Hantera den inre oppositionen

Den verkliga styrkan är att kunna säga nej till de egna extremisterna.

• För Israel: Det starka ledarskapet säger nej till de bosättare som äventyrar landets långsiktiga säkerhet genom att bygga på mark som behövs för en palestinsk stat.

• För Palestina: Det starka ledarskapet tar full kontroll över Gaza, reformerar den palestinska administrationen och säger nej till de fraktioner som använder terror mot civila.

2. Definiera vad man kan förlora – för att vinna fred

Förhandlingar är det enda som kan garantera att båda sidors existentiella kärnkrav uppfylls: Israels rätt till säkerhet och palestiniernas rätt till frihet och suveränitet. Det innebär att båda sidor måste offra det de helst vill ha, för att vinna det de mest behöver: fred.

• Israel måste offra majoriteten av bosättningarna.

• Palestina måste offra återvändanderätten.

Dessa är enorma och smärtsamma kompromisser, men de är den enda valutan som kan köpa en framtid. Att ge och ta i dessa existentiella frågor är det högsta beviset på nationell styrka.

Fred är inte en gåva – det är ett val

Vi måste kräva ett ledarskap som är strategiskt moget, som sätter det egna folkets långsiktiga liv och säkerhet före politiska poänger och historisk revanschism.

Det är endast ett ledarskap som har modet att kompromissa som kan skapa fred. Allt annat är att döma regionen till nästa generations krig.

Jag står bakom kravet på ett starkt ledarskap som är berett att förhandla om en tvåstatslösning som garanterar både Israels säkerhet och Palestinas suveränitet. För det finns ingen annan väg.