Jakten på hot – när politiken skymmer verkligheten

 

Jakten på hot – när politiken skymmer verkligheten

Under de senaste fem åren har Europa skakats av flera dödliga attacker. Men när man granskar statistiken från Europols TE-SAT-rapporter och Säkerhetspolisens egna lägesbilder, framträder en bild som inte riktigt stämmer överens med den politiska retoriken i Sverige.

Enligt Europol har högerextrema attacker orsakat fler dödsfall än islamistiska under perioden 2019–2024. Vänsterextrema attacker har varit fler till antalet, men med låg dödlighet. Islamistiska attacker har minskat i omfattning och dödlighet jämfört med tidigare år. Trots detta är det just islamismen som får störst politisk uppmärksamhet – och mest resurser.

Säpo konstaterar att hotet mot Sverige är diversifierat. Det kommer från ensamagerande individer med islamistisk, högerextrem eller vänsterextrem ideologi. Ändå är det islamismen som gång på gång lyfts fram som det största hotet – inte för att den är mest dödlig, utan för att den är mest politiskt användbar.

Det är här jag börjar ifrågasätta proportionaliteten.

Varför jagas islamister med full kraft, medan högerextrema och vänsterextrema aktörer hanteras mer i det tysta? Varför är det just islamism som motiverar nya lagar, utökade befogenheter och politiska utspel – när statistiken visar att hotet från andra grupper är minst lika allvarligt?

Jag misstänker att det handlar om agenda snarare än analys. Att islamism är ett "tacksamt" hot att bekämpa för Tidö och SD, eftersom det kan kopplas till migration, kultur och identitet. Att högerextremism är svårare att ta i, eftersom dess idéer ibland överlappar med den politiska mittens retorik.

Det är inte bara ohederligt – det är farligt.

När vi låter politiken styra säkerhetsarbetet riskerar vi att blunda för verkliga hot. Vi riskerar att skapa en snedvriden bild av vilka som faktiskt utgör ett hot mot vår demokrati. Och vi riskerar att förlora förtroendet för de institutioner som ska skydda oss.

Jag kräver att vi börjar tala klarspråk. Att vi granskar hotbilden utifrån fakta – inte ideologi. Att vi håller våra politiker ansvariga för den oproportionerliga jakten på vissa grupper, medan andra tillåts verka i skuggorna.

Det är dags att vi ser igenom agendan – och kräver en säkerhetspolitik som bygger på verklighet, inte retorik.

Lundestefan

Glöm inte att följa mig och dela mina inlägg, lämna gärna en kommentar