Äldreomsorgen stänger utan nysvenskar: Sluta kritisera, börja investera!

Tysta kritiken – Investera i vården istället för att skuldbelägga 

 Äldreomsorgen stänger utan nysvenskar: Sluta kritisera, börja investera!

Det pågår en het, och ofta polariserande, debatt i Sverige om språkkunskaper inom äldreomsorgen. Visst, det är ett gott önskemål att all personal, särskilt sjuksköterskor och undersköterskor, ska behärska svenska flytande. Patientsäkerheten och de äldres livskvalitet kräver tydlig kommunikation. Men nu måste vi adressera elefanterna i rummet.

Fakta är att utan alla de nysvenskar och utrikesfödda medarbetare som idag jobbar i våra äldreboenden, skulle omsorgen kollapsa. Flera boenden skulle tvingas stänga. Vi har ett akut, skriande behov av personal, och det är dessa individer som kliver in och fyller luckorna.

Skuldbeläggning är kontraproduktivt

Min stora frustration, och kanske även din, är att dessa nödvändiga medarbetare återigen får bära hundhuvudet. Istället för att erkänna deras insats och det faktum att de håller vår välfärd uppe, får de kritik för språkmisstag.

Det är djupt orättvist och handlar om att lägga ansvaret på individen istället för på systemet. Problemet är inte den enskilda medarbetaren som vill arbeta, utan den svenska staten och kommunerna som har misslyckats med två saker:

1. Att utbilda och rekrytera tillräckligt många svenskfödda till vårdsektorn.

2. Att skapa snabba, effektiva spår för att ge nyanlända den nödvändiga språkutbildningen.

Den Pragmatiska Lösningen: Arbetsplatsintegrerat Lärande

Vi kan inte välja mellan patientsäkerhet och bemanning. Vi måste ha båda. Lösningen, som borde ha varit igång i full skala för länge sedan, är att flytta fokus från kritik till investering.

Det mest effektiva verktyget är Arbetsplatsintegrerad Språkutbildning (Yrkes-SFI).

Detta innebär att personal anställs för att fylla det akuta behovet, men får samtidigt:

• Betald Arbetstid avsatt för undervisning i yrkessvenska, specifikt inriktad på medicinsk terminologi och rutiner.

• Språkmentorer på arbetsplatsen som stöttar i den dagliga kommunikationen och minskar säkerhetsrisken under inlärningsperioden.

Genom att göra språkutbildning till en del av jobbet, visar arbetsgivaren att de tar fullt ansvar för kompetensen. Vi hedrar de nyanlända genom att betrakta dem som en viktig resurs som vi är beredda att satsa på, istället för att behandla dem som ett nödvändigt ont.

Det är dags för kommuner och regioner att sluta skylla på personalen och istället allokera budget för att bygga ett starkare, säkrare och mer inkluderande svenskt vårdlandskap.

---

Frågor till läsaren:

1. Håller du med om att kommuner och regioner har ett etiskt ansvar att erbjuda betald språkutbildning under arbetstid, med tanke på hur beroende vården är av nysvenskar?

2. Vilken är, enligt dig, den enskilt största risken med att inte lösa den här konflikten mellan språkkrav och bemanningsbehov?

3. Vad skulle du vilja se för omedelbar åtgärd från politiker för att vända den negativa synen på utrikesfödd vårdpersonal?