Barnen som offras i gängkrigen – en fråga om ansvar och konsekvens

Barnen som offras i gängkrigen – en fråga om ansvar och konsekvens

När en 15-åring sprängs ihjäl i en bil är det ett djupt och smärtsamt kvitto på ett samhällsmisslyckande. Det är inte bara en kriminell handling, det är en tragedi som visar hur de äldsta och mest cyniska gängen exploaterar våra unga. Frågan vi måste ställa oss är: hur kunde det gå så långt?

Ansvaret ligger på flera nivåer. Som föräldrar har vi det primära ansvaret. Vi kan inte blunda för varningssignalerna. Vi måste våga ställa de svåra frågorna, sätta gränser och vara närvarande i våra barns liv. Att undvika konflikter för stunden kan leda till en livslång smärta i framtiden. Vårt ansvar är att ge våra barn en trygg famn, men också att vara den tydliga vuxna som sätter gränser.

Samtidigt har samhällets skyddsnät, inte minst socialtjänsten, ett enormt ansvar. Det räcker inte att agera när ett barn har begått ett brott eller när en kris redan är ett faktum. Socialtjänsten måste ha befogenheter och resurser för att agera tidigt och kraftfullt, för att hjälpa familjer som kämpar.

Om vi inte kan agera snabbare och mer konsekvent, både som föräldrar och som samhälle, kommer fler barn att bli offer för en brutal brottslighet. Det handlar inte om att skuldbelägga, utan om att inse att vi alla måste ta vårt ansvar för att förhindra framtida tragedier. Våra barn är inte en vara som kan offras på kriminalitetens altare.

Lundestefan