Trygghet till vilket pris?
I dagarna pratade statsministern återigen om Sverige som ett tryggt land. En vision vi alla kan skriva under på. Men när Ulf Kristersson säger detta samtidigt som hans regering aktivt samarbetar med Sverigedemokraterna (SD) – ett parti med en lång historia av att avhumanisera invandrade medborgare – klingar orden ihåligt. Det är en paradox som är svår att svälja.
Samarbetet med SD har normaliserat en retorik som tidigare var otänkbar i svensk politik. Den ständiga retoriken om "dem" mot "oss" skapar inte trygghet, den skapar rädsla och misstänksamhet. Den gräver skyttegravar i samhället och gör det svårare för människor att känna sig som en del av en gemenskap.
Att skapa trygghet handlar inte bara om fler poliser eller strängare straff. Det handlar också om att bygga ett samhälle där alla känner sig välkomna och respekterade. När en regering, för att få igenom sin politik, legitimerar ett parti som ser invandrare som ett problem, riskerar de att rasera just den grundläggande trygghet som byggs på tillit och inkludering.
Regeringens samarbete med SD kan jämföras med att en tandläkare ger gratis godis till sina patienter. Visst, det kan verka som en bra idé på ytan, men i slutändan leder det till allvarliga problem. På samma sätt kan regeringens kortsiktiga mål med att samarbeta med SD leda till ett långsiktigt farligt samhällsklimat. Frågan är om priset för det politiska samarbetet inte är för högt.
Frågor till dig som läsare:
Vad innebär trygghet för dig, och hur tycker du att den nuvarande regeringen arbetar för att uppnå den?
Är samarbetet med SD ett nödvändigt ont för att lösa Sveriges problem, eller är priset för högt?
Hur påverkar den politiska retoriken din upplevelse av samhället?
Kommentarer
Skicka en kommentar