Hur Tidöpartierna och SD:s senfärdighet skadat Sverige både nationellt och internationellt
Priset för senfärdighet: Hur tvekan skadar Sverige
De senaste åren har Sverige utsatts för en aggressiv desinformationskampanj som påstått att svenska myndigheter "kidnappar" barn, särskilt från muslimska familjer. En djupt skadlig lögn som fått spridning långt utanför Sveriges gränser. Men lika oroande som själva kampanjen är den senfärdighet som präglat regeringens svar. Denna tvekan har haft ett högt pris, både internt i Sverige och för vår ställning i världen.
När lögner får fäste – och tystnad blir samtycke
När de första tecknen på denna desinformationskampanj dök upp borde varningsklockorna ha ringt högt. Istället tog det veckor, månader och i vissa fall år innan ett samlat och kraftfullt svar formulerades. I informationskrig är tid allt. Varje timme av tystnad eller otydlighet är en vinst för de som sprider lögnerna. Det skapar ett vakuum som fylls av felaktig information och ger desinformationsaktörerna utrymme att bygga upp sin falska berättelse.
Att en regering upplevs som passiv inför sådana angrepp är djupt problematiskt. Det signalerar, oavsett intention, att man antingen inte förstått allvaret, inte prioriterar frågan, eller saknar förmågan att agera resolut. Ingen av dessa signaler är stärkande för ett lands nationella säkerhet eller sammanhållning.
Skadan på hemmaplan: Rädsla och förlorat förtroende
Den mest tragiska konsekvensen av senfärdigheten har drabbat de mest sårbara: barn och familjer. När desinformationskampanjen påstod att svenska socialtjänsten kidnappade barn, skapades en djup rädsla, särskilt bland muslimska föräldrar. Många föräldrar, som i själva verket kan ha behövt stöd och hjälp för sina barn, vågade inte vända sig till socialtjänsten av rädsla för att deras barn skulle tas ifrån dem.
Detta har inneburit att barn som farit illa inte fått det skydd de har rätt till. Det är en grym ironi att en kampanj som påstods skydda barn i själva verket kan ha bidragit till att de farit ännu mer illa. Föräldrar har dragit tillbaka barn från skola, avvisat myndighetskontakt och i vissa fall till och med flytt landet i panik.
Utöver detta har tilliten till våra egna myndigheter, som socialtjänsten, skadats allvarligt i vissa befolkningsgrupper. Att återuppbygga det förtroendet är ett långt och svårt arbete som försvårats av den initiala passiviteten. Den har också skapat en grogrund för ytterligare polarisering och misstro internt i Sverige.
Sveriges internationella rykte i gungning
Desinformationskampanjen var inte bara en intern svensk angelägenhet. Den spreds aktivt internationellt, ofta med stöd av utländska aktörer som har intresse av att skada Sveriges anseende. Den svenska regeringen fick ta emot skarp kritik från andra länder och organisationer, baserad på de falska anklagelserna.
När den internationella responsen från Sverige lät vänta på sig, förstärktes intrycket utomlands av att det kunde finnas någon sanning i anklagelserna. Bilden av Sverige, som en progressiv nation med starka mänskliga rättigheter och barnskydd, började krackelera. Att återupprätta detta rykte tar tid och kräver konsekvent, proaktiv diplomati – ett arbete som kunde ha påbörjats långt tidigare och med större kraft. Denna typ av skada på ett lands varumärke kan få långsiktiga konsekvenser för allt från handel och investeringar till vår förmåga att agera på den internationella arenan.
Varför denna passivitet?
Frågan kvarstår: Varför tog det så lång tid att agera? Delvis beror det på att desinformation är en ny typ av hot som kräver nya verktyg. Men det har också funnits en politisk rädsla att agera för kraftfullt av oro för att "spä på" debatten eller att inskränka yttrandefriheten. Denna försiktighet har dock visat sig vara kontraproduktiv.
Att dessutom de som aktivt drivit och hetsat i denna kampanj, trots dess förödande effekter, inte har utretts eller lagförts i någon större utsträckning, bidrar till bilden av en regering som inte tar hotet på allvar nog. Det sänder en olycklig signal att man kan sprida lögner med allvarliga konsekvenser utan rättsliga påföljder.
Lärdomen: Aldrig mer senfärdighet
Den desinformationskampanj som skadat Sverige har blottlagt en sårbarhet i vårt samhälle. Lärdomen måste vara tydlig: i en tid av snabb och komplex informationsspridning får en regering aldrig vara senfärdig när landets grundläggande principer, medborgarnas trygghet och Sveriges rykte står på spel. Proaktivitet, snabbhet och tydlig kommunikation är inte längre valfria, de är en förutsättning för att skydda Sverige i en alltmer komplex värld.
Kommentarer
Skicka en kommentar