När straffåldern sänktes – och sedan höjdes igen: Vad Sverige kan lära av Danma

När straffåldern sänktes – och sedan höjdes igen: Vad Sverige kan lära av Danmark

Debatten om straffåldern för unga lagöverträdare är het i Sverige. Ska vi sänka den? Kommer det att stoppa den eskalerande ungdomskriminaliteten? För att hitta svar kan vi blicka mot vårt grannland Danmark, som redan har gjort det – och sedan ångrat sig.

Danmarks korta experiment med 14 år

År 2010 tog Danmark ett kontroversiellt steg och sänkte sin straffmyndighetsålder från 15 till 14 år. Målet var tydligt: att avskräcka unga från att begå brott och stävja ungdomskriminaliteten. Tanken var att en lägre ålder för straffansvar skulle få barn att "tänka efter innan de begick brott".  

Men beslutet var inte baserat på forskning eller evidens, utan snarare på "politisk vilja". Och resultaten lät inte vänta på sig.  

En dyrköpt läxa: På mindre än två år efter sänkningen, år 2012, ändrade Danmark tillbaka straffåldern till 15 år. Varför? En omfattande utvärdering visade att sänkningen inte bara misslyckades med att minska brottsligheten, den hade faktiskt en motsatt effekt. De 14-åringar som omfattades av den sänkta åldern  

återföll i brott i högre utsträckning än de som hanterades av sociala myndigheter. Dessutom klarade sig dessa barn generellt sämre i skolan.  

Forskningen var tydlig: ett system med mindre inblandning av rättsväsendet är att föredra om syftet är att motverka kriminalitet bland barn och unga och säkerställa deras skolgång. Danmarks erfarenhet blev en kraftfull påminnelse om att hårdare straff inte alltid är lösningen, särskilt inte för unga, utvecklande individer.  

Sveriges långa tradition och den aktuella debatten

Sverige har en lång och stabil tradition med en straffmyndighetsålder på 15 år, en princip som har gällt sedan 1864. Denna gräns bygger på uppfattningen att barn under 15 år inte har uppnått tillräcklig psykisk mognad eller utvecklade rättsbegrepp för att fullt ut förstå konsekvenserna av sina handlingar. Fokus har historiskt legat på vård och rehabilitering för unga lagöverträdare.  

Men nu är Sverige mitt i en intensiv debatt. En statlig utredning överväger att sänka straffmyndighetsåldern till 14 år för vissa allvarliga brott, som kan ge minst fyra års fängelse. Motiven är bland annat att stoppa rekryteringen av barn till kriminella nätverk.  

Kritiken är stark: Förslaget möter dock hård kritik från organisationer som SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) och BRIS (Barnens Rätt i Samhället). De pekar på att det saknas vetenskapligt stöd för att en sänkt ålder skulle minska återfallsrisken eller ha en avskräckande effekt. Tvärtom varnar de för att det kan "cementera en kriminell identitet" och leda till att kriminella nätverk rekryterar ännu yngre barn. Dessutom har FN:s barnrättskommitté kritiserat Sverige för att ens utreda frågan, då det strider mot barnkonventionens intentioner.  

Likheter och skillnader i kampen mot gängkriminalitet

Både Sverige och Danmark står inför liknande utmaningar med gängkriminalitet och har svarat med en allmän trend mot strängare straff. Båda länderna vill skärpa straffen för gängrelaterade brott och ser gängtillhörighet som en försvårande omständighet.  

Men det finns också viktiga skillnader:

• Straffåldern: Danmark har testat och återgått till 15 år efter negativa erfarenheter, medan Sverige nu överväger att sänka den trots dessa varningar.  

• Fokus i gängpaket: Sverige lägger större vikt vid allmänprevention, med långsiktiga investeringar i sociala insatser och skolor. Danmark fokuserar mer på individuell prevention och direkta straffåtgärder mot gängmedlemmar.  

• Ungdomar i gängpaket: Den danska handlingsplanen mot gängkriminalitet innehåller inga specifika åtgärder riktade mot barn och unga. Den svenska planen har däremot elva åtgärder som rör strängare straff för unga, inklusive att avskaffa straffrabatter för unga vuxna.  

• Språkbruk: Danmark använder termer som "utlänningar" och "etnicitet" i sina policydokument om gängkriminalitet, vilket inte förekommer i de svenska planerna.  

Vad kan vi lära?

Danmarks erfarenhet är en tydlig varningssignal: att sänka straffmyndighetsåldern är ingen enkel lösning på komplexa samhällsproblem. Det kan snarare förvärra situationen för de unga det är tänkt att hjälpa.

Medan Sverige brottas med hur man bäst ska hantera ungdomskriminalitet, särskilt i gängmiljöer, står vi vid ett vägskäl. Ska vi följa Danmarks exempel och lära av deras misstag, eller riskera att upprepa dem? Frågan är inte bara om vi ska straffa hårdare, utan om vi ska straffa smartare – med fokus på vad som faktiskt förebygger brott och ger unga en chans till ett liv utanför kriminalitet.